På piren nedanför var det full aktivitet. De ångdrivna skeppen med sina skorstenar trängdes med segelfartygen för att lossa lasterna av spannmål. De hade kommit från uppströms Göta älv, från jordbrukstrakterna i Värmland, Dalsland och Skaraborg.
På pirens specialkonstruerade transportör rullades råvarorna rakt upp i den pampiga rödbruna tegelbyggnaden som var ett av Göteborgs mest välbekanta landmärken – synlig från stora delar av staden på andra sidan älven. Där inne lagrades spannmålet i stora silor av trä, höga som hela husets höjd, innan det gick vidare till grannhuset som var ritat och byggt med samma nationalromantiska influenser. Där förvandlades råvarorna till mjöl, som sedan kördes ut till försäljning i hela Västsverige. Vi som nu gemensamt äger Bostadsrättsföreningen Mjölners vackra hus känner varje dag vingslagen från byggnadens historia. Vi påminns om att den under decennier spelade en så viktig roll för landets livsmedelsförsörjning.
Mjölner är en del av det område som fortfarande kallas Juvelkvarnen. Det var det namn som kvarnen hade under den senare delen av KF:s ägande. När KF förvärvade anläggningen 1925 döptes den till Tre Lejon. Men den etablerades tio år tidigare av det skånska bolaget AB Mårten Pehrsons Valsqvarn.
Huset byggdes 1914, ritades av arkitekten Per Lennart Håkanson och var ända fram till 2001 en del av en högst levande och produktiv livsmedelsindustri. De i dag vackert slitna och åldrade tegelstenarna hämtades från anrika tegelbruket Slottsmöllan i Halmstad. Trots att huset bara skulle användas som silo fick det en exteriör form som för tankarna till en borg. Det var arkitektens sätt att framhålla verksamhetens stora betydelse. Den manifesterade välstånd och ekonomisk makt. Precis som bankernas palats gjorde på sitt sätt. Eller Postverkets och Televerkets borgliknande byggnader.
På de gamla bilderna kan du se hur ensamt och majestätiskt kvarnbyggnaderna reste sig. När de byggdes var de bland det högsta Göteborg hade att bjuda på.
I dag förknippas Eriksberg med moderna bostäder i en vacker och levande hamnmiljö. Historiskt tänker vi oftast på skeppsbyggnadsvarvet som anlades redan på 1850-talet och växte till ett av världens största och mest moderna under redarfamiljen Broströms storhetstid. Här byggdes allt från Ångaren Bohuslän och Jagaren Småland till gigantiska oljetankers. Som mest sysselsattes 6 000 människor
Det var före branschens brutala strukturomvandling, och innan det som vi idag kallar globaliseringen tog fart och förändrade både Göteborgs självbild och arbetsmarknad. Skeppsbyggnaden pågick alldeles bredvid Kvarnpiren, och varvens minne lever påtagligt kvar genom byggnaderna nedanför vårt hus.
Den grå trävillan från 1916 (idag Hotell Villan) var varvets huvudkontor, Eriksbergshallen från 1922 var den stora dieselmotorverkstaden och den pampiga 80 meter höga bockkranen har blivit ett minnesmärke över Göteborgs stolta industritradition. Men kvarnen är också industrihistoria vars verksamhet haft stort betydelse för Göteborg.
Att bo i detta hus, känna på de skrovliga tegelväggarna, se ut över piren och det gamla varvsområdet och föreställa sig hammarslagen, ångvisslorna, svetslågorna, fartygen, människorna, ropen, skratten, mjöldammet och tjötet är något alldeles extra. Det är en annan känsla än att bo i en vanlig lägenhet, i ett vanligt hus. Utsidan ser ut som den gjorde för hundra år sedan. Även om det är fler balkonger och fönster nu. Innanför de tjocka tegelväggarna är Mjölner också ett speciellt hus. Toppmodernt, topputrustat med högt i tak, djupa fönsternischer och inredningsdetaljer som knyter an till det robusta förflutna. En del säger att det känns som New York. Vi kan verkligen förstå det.
Men mest av allt påminner det oss om det och dem som byggde Göteborg starkt.
Källor:
Juvelkvarnen i Göteborg – en hörnpelare i svensk livsmedelsförsörjning 1915-2001 (Brunnström, Norling, Spade)
Eriksberg – Varvet som byggde de största båtarna (Varvshistoriska föreningen i Göteborg)